Helt plötsligt en dag föll handtaget mig ur minnet
och tänk Mumlan höll sig i skinnet ända tills jag upptäckte det...
Då passade hon på att snärta till så att husse, som låg bakom med Hjälten, fick
se hela Fäbodavägen mellan mig och sadeln.
Jag vill galoppa, sa Mumlan.
Okidoki, sa jag, men då blir det i kort höger öppna.
Löjligt, svarade Mumla, och uppförde sig som en
skolad häst.
Detta manar till försiktighet med tankens kraft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar