Ömsom vin ömsom vatten

När det går bra ibland och sämre ibland brukar man ju säga att det är
ömsom vin ömsom vatten.
Kan berätta att när det gäller Mumlan blev det vinäger igår.
"Ut och gå med morsan, nä fy och tvi. Såååååååå pinsamt!"
Mumlan var stensur, öronen låg slickade jäms med huvudet,
näsborrarna rynkade och tänderna beredda baki läppen.
Hon tjurade och vresade tills jag kom en sådär 10-20 m före.
Det började redan på en gång så fort vi red iväg.
Mu kan ju skritta på rätt fort och det var ju inte bra.
Skulle försöka gå förbi, det var ju inte bra, tjurade och
skulle vresa mot modern.
Backade och blev ännu surare.
"Men gå förbi då", suckade Fredrik och Mu och stannade.
Väl förbi skulle Mumlan hålla koll så inte den pinsamma modern
skulle komma för nära.
Utanför Muans kraftfält blev den lilla god som guld igen med öronen
framåt och solsken i blick.
Så här skulle hon aldrig bete sig ute ensammen eller med Hjälten.
Det är bara när hon är ute med modern som detta inträffar.
Jag har för mig att de kallas för tonåringar...=)