torsdag 15 mars 2012

Det finns mörkbruna också

När jag flyttat upp till Norrbotten och återupptog mitt
hästintresse igen så var det några saker som slog mig direkt.
Det fanns få fuxar och hästarna gick inte tillsammans i stora
hagar utan oftast en och en  eller två och två i små hagar, och det fanns
uppstallning på tävling!

Jag är och har varit ägare till sammanlagt 6 hästar varav 4
fuxar, en brun och en mörkbrun.
Jag har varit skötare åt fuxar innan dess.
Jag minns med glädje Dashing Dane xx, My Flame, Katinka mfl.
De , fuxarna, har alltid legat mig varmt om hjärtat.
Jag vet inte om jag ska koppla fördomarna mot fuxar till att det finns så
få här i Norrbotten. Jag hade aldrig hört att det skulle vara ngt speciellt
med fuxar innan jag flyttade hit.
Som rödhåriga tror jag bestämt att vi lägger på dem egenskaper de inte har.
Alla mina fuxar har varit underbara!
Det finns många fula saker sagda om just fuxar och speciellt då ston.
Jag säger bara så här, det finns mörkbruna brudar!

Den lilla Mumlan är ljuvlig määäääääään hon är inget för den
skrajsne. Tuff, har attityd, står på bakbenen, flyger i luften, flyger i luften och slår.
Piloten har skaffat sig ett rejält handtag men det är inte alltid jag hinner ta fast mig.
Då hänger jag löst. Varje ridtur är spännande, hur många luftfärder blir det idag?
De kommer oftast helt ur det blå, de jag känner är på gång brukar jag hinna med
att kollra bort med lite aktiviteter.
Och det är väl faktiskt just det som är pudelns kärna, aktiviteter.
Det är ju inte så att hennes mamma förtar sig i hagen direkt och nåt
leka och stoja är det bara inte tal om.
I grabbhagen är det mera drag men då har de silageboll så det går bort.
Fri tillgång till mat är inget för Mumlan, då blir hon för fet till smalsticke
benen.
Mmmmmmmm det är lätt att vara stöddig på backen men man blir
ödmjuk när man själv får känna på.
Jag vet dock i mitt hjärta att Mumlan kommer att bli den bästa häst
jag haft, därom finns inga tveksamheter.
Så jag sätter på mig säkerhetsvästen, knäpper hakbandet, drar åt
sadelgjorden och tränar mig på att snabbt hugga tag i handtaget.
And off we go!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar