Sadelhandtag

Min kära sambo satt och bläddrade i en gammal Ridsport
igår kväll och hojtade på en stund:
"Kolla här, här finns det sadelhandtag!"
Ja, se på f*n det fanns det. Ser ut som ett Pelhamdelta fast
lite längre.
Lite lättare att alltid ha det fastsatt på Mumlans sadel.
Nu har jag en förbygel som jag meckat till.
Igår kväll var det tur jag hade handtag.
Jag fick hålla i ordentligt kan jag lova.
Snart är det bara is ute och då kommer Mumlahumla
att få ett uppehåll i ridningen. Det är nog Kamikaze uppdrag
som det är, just nu.

Det finns mörkbruna också

När jag flyttat upp till Norrbotten och återupptog mitt
hästintresse igen så var det några saker som slog mig direkt.
Det fanns få fuxar och hästarna gick inte tillsammans i stora
hagar utan oftast en och en  eller två och två i små hagar, och det fanns
uppstallning på tävling!

Jag är och har varit ägare till sammanlagt 6 hästar varav 4
fuxar, en brun och en mörkbrun.
Jag har varit skötare åt fuxar innan dess.
Jag minns med glädje Dashing Dane xx, My Flame, Katinka mfl.
De , fuxarna, har alltid legat mig varmt om hjärtat.
Jag vet inte om jag ska koppla fördomarna mot fuxar till att det finns så
få här i Norrbotten. Jag hade aldrig hört att det skulle vara ngt speciellt
med fuxar innan jag flyttade hit.
Som rödhåriga tror jag bestämt att vi lägger på dem egenskaper de inte har.
Alla mina fuxar har varit underbara!
Det finns många fula saker sagda om just fuxar och speciellt då ston.
Jag säger bara så här, det finns mörkbruna brudar!

Den lilla Mumlan är ljuvlig määäääääään hon är inget för den
skrajsne. Tuff, har attityd, står på bakbenen, flyger i luften, flyger i luften och slår.
Piloten har skaffat sig ett rejält handtag men det är inte alltid jag hinner ta fast mig.
Då hänger jag löst. Varje ridtur är spännande, hur många luftfärder blir det idag?
De kommer oftast helt ur det blå, de jag känner är på gång brukar jag hinna med
att kollra bort med lite aktiviteter.
Och det är väl faktiskt just det som är pudelns kärna, aktiviteter.
Det är ju inte så att hennes mamma förtar sig i hagen direkt och nåt
leka och stoja är det bara inte tal om.
I grabbhagen är det mera drag men då har de silageboll så det går bort.
Fri tillgång till mat är inget för Mumlan, då blir hon för fet till smalsticke
benen.
Mmmmmmmm det är lätt att vara stöddig på backen men man blir
ödmjuk när man själv får känna på.
Jag vet dock i mitt hjärta att Mumlan kommer att bli den bästa häst
jag haft, därom finns inga tveksamheter.
Så jag sätter på mig säkerhetsvästen, knäpper hakbandet, drar åt
sadelgjorden och tränar mig på att snabbt hugga tag i handtaget.
And off we go!

Ömsom vin ömsom vatten

När det går bra ibland och sämre ibland brukar man ju säga att det är
ömsom vin ömsom vatten.
Kan berätta att när det gäller Mumlan blev det vinäger igår.
"Ut och gå med morsan, nä fy och tvi. Såååååååå pinsamt!"
Mumlan var stensur, öronen låg slickade jäms med huvudet,
näsborrarna rynkade och tänderna beredda baki läppen.
Hon tjurade och vresade tills jag kom en sådär 10-20 m före.
Det började redan på en gång så fort vi red iväg.
Mu kan ju skritta på rätt fort och det var ju inte bra.
Skulle försöka gå förbi, det var ju inte bra, tjurade och
skulle vresa mot modern.
Backade och blev ännu surare.
"Men gå förbi då", suckade Fredrik och Mu och stannade.
Väl förbi skulle Mumlan hålla koll så inte den pinsamma modern
skulle komma för nära.
Utanför Muans kraftfält blev den lilla god som guld igen med öronen
framåt och solsken i blick.
Så här skulle hon aldrig bete sig ute ensammen eller med Hjälten.
Det är bara när hon är ute med modern som detta inträffar.
Jag har för mig att de kallas för tonåringar...=)