1-0 till Mumlan

Mumlan vann matkriget!
Jag har lagt mig platt och viftar med vit flagg.

I helgen bevisade hon återigen sin förmåga att tänka ut hur
hon ska komma åt mesta möjliga mat.
Jag drömmer om att hennes hjärna ska ta till sig annan information
och träning lika lätt men det känns osäkert.
På tal om att det blir som man tänkt sig kan vi väl säga att även
där har Mumlan just nu övertaget.

När det står 2 hästar i stallet som ska samsas i samma hage men som
har helt olika födobehov kan det bli lite trickigt.
Lösningen lika enkel som genial, tänkte jag, var att Mumlan fick
eget hönät på morgonen i lilla hagen.
Emma fick löshö i stora baljan och så skulle de tillsammans då
äta från stora hönätet när lunchgrinden släppte in Mumlan.
Men varför äta från löshöet när man kan stå och noppa i nätet???
Emma lämnar då alltså allt löshö i baljan istället vilket innebar
att Mumlan rusar in och inhalerar det som finns när grinden gått upp
innan hon attackerar det som är kvar i hönätet.
Detta pågick några dagar tills Mumlan helt sonika klev under
lunchgrinden när hennes morgonhö var slut.
Hennes segervissa flin lyste vitt.

När Monica berättade det innan vi skulle tanka på väg till
Tävlingskonferensen på Scandic så kände jag bara att men
ge fetproppen mat så hon storknar!
Jag öppnade bildörren och väste till Monica att "Nu ställer vi in
en silageboll, nu blev jag less!"

Så sagt och gjort, igår åkte det in en boll men vi stoppade den i ett SMHN
(små maskigt hö nät) och hängde upp nätet i ställningen så vi kan hålla
ordning på nätet.
Mumlan stod inne i stallet och tjöt medans vi höll på och fixade.
Hon visste minsann att nu var det ätaätaätaätaätaäta på G.
Det blev nästan självantändning inne i boxen.
Hovarna rörde knappt stallgången när hon skulle ut,
blicken var som två laserstrålar på silagebollen.
Jag hoppas att hon har tränigsvärk i käkarna och att hon som
tack slutar att bocka och slå.
Den som lever får se! eller Den som äter får se!

Det blir alltid som man tänkt sig.

Hur är då min hjärna ihopsatt kan man undra?
Eller är det så att jag tänker tankar jag inte vet om?

Jag har verkligen inte tänkt mig att Millemu skulle bli sjuk
och skickad till de evigt gröna ängarna.
Jag har tänkt att vi skulle bli gamla tillsammans och att hon
skulle tagga ner och bli den duktiga vackra dressyrhästen jag vet
fanns därinne någonstans.
Jag har inte tänkt mig att Mumlan ska bocka och hoppa
och vara stöddig varje gång jag rider.
Hon ska ju bli den bästa hästen jag haft, har jag tänkt.
Lika säker att rida ut på som sin mor, det tänker jag.
Jag har inte tänkt att Hjälten ska ha ont i ryggen.
Han och jag ska tävla dressyr i vår har jag tänkt.
Det kommer att bli rosetter, det tänker jag.

Med en häst borta, en häst justerad och en som är allmänt stöddig,
hur har jag tänkt?
Hur gör jag för att tänka så att det blir som jag tänkt?