I leran frodas våren

Eller kanske på våren frodas leran. Det är vilket som.
Vårbruket tar nu fart, med hacka, spade och sopkvast
attackeras hagarna för att få vattnet att försvinna ner i dikena.
Och det är stövlar på!

Mumlan tycker det är bra att det kommer fram jord och
grus, hon får bättre grepp med hovarna när hon ska skrapa,
studsa, sparka bakut och allmänt bara rasta av sig.
Mu och Bayern har upptäckt att det precis utanför hagen
har börjat komma mikroskopiska antydningar till gräs.
Med huvudet under nedersta slanan dammsuger de
snålt det lilla som finns. Jag tror de får i sig mer jord
än gräs och rötter förstås.

Över ängarna svävar Spoven och drillar så mycket de
bara orkar. De har inte mycket annat att göra just, det finns ju
inget gräs framme som de kan bygga bo i.
Några som också står för ett annat säkert vårtecken är pensionärerna
som skottar ut snön på tomten för att få fram gräset.
Undrar om de som Spoven ska bygga bo sen?
Värst är de som kör ut snön med hjälp av snöslungan.
Snöslungan som snart ersätts av gräsklippar muller.

Igår kväll när vi var ute och red uppmärksammades
en MYGGA! Iiiiiiiiiiiiiiih, detta kommer varje vår som
en obehaglig påminnelse om att vi bor i myggrike.
Dock tröstar jag mig med att fåglarna ju har mat
i alla fall.

Vårvindar friska

Även om det just nu kan kännas lite som ett bakslag att det är
-12 på morron så känns det inte så farligt.
Det finns så många härliga vårtecken!
Brännkläppens återvinnings måsar har kommit till byn.
Det låter som om jag är vid havet ibland när de cirklar
och skriker och planerar alla skrovmål de ska få.
Ni vet, det är de där proppmätta måsarna som sitter
och glor på tippen och bara i nödfall rör på sig.
Dvs när de blir hungriga, skiter gör de där de sitter.
Hagarna fylls av hästbajs och luktar sur wettex.
Ja, egentligen så är det vinterns skit som tinar fram
och den lägger sig som ett isolerande skikt på snön,
nu kom jag att tänka på Galieve som lägger sig som
ett skyddande skikt i halsen....
Nå, nu avvek jag från ämnet, jooooo skit var det.
Snön som inte har ett skyddande skikt smälter fortare
och snart har hästarna vallar med bajs där de gått i vinter.
Förutom grabbarna för de lubbar runt i hela hagen.
Vägarna tinat fram till en del vilket gör att broddarna
slits ohämmat, gäller att byta innan de blir helt omöjliga
att få loss.
Pälsar fälls och hästarna ser dammiga ut efter en omgång
med ryktstenen.
Mu har våril och tycker INTE att hon behöver lyssna
på piloten och Mumlan trimmas i lydnad för hand i
grimma på vägen.
Håll i hatten nu ÄR det vår!