Vi lär oss hoppa.

Eller kanske jag ska skriva, Dixan lär sig ramla av.
Det var några år sen sist, faktiskt.
Då var det Foffelito som bestod mig den äran att få bita i gruset
vid ett hinder på en Pay and Jump.
Nåväl, i söndags var det dags för uppsutten premiär på hopplektion med Kicki.
Sett fram emot detta med en viss skräckblandad förtjusning.
Mumlan tyckte det hela var ascool och frustade och snorflade och var på tårna
i största allmänhet. Hjälten bara suckade och ojjade sig över tröttsamma
tonåringar.
Efter några varv runt ridhuset var det då dags att trava över lite cavalletti
och 2 bommar. Gick bara fint, lite trassel med fötterna i cavallettin men
det löste hon elegant med små skutt. Hjälten fick vara master och vi
hängde på.
Så långt allt väl!
Määääääään säg den frid som varar, på läktarlångsidan trav över 3 bommar,
galopp och sedan ett hopp över 2 bommar som låg på backen.
Detta blev så överväldigande för vår lilla Mumla så hon slog på en brall
från helvetet.
Samtidigt såg hon kortsidan närma sig och vred åt höger,
Att skrika "Fore" i detta läget räckte inte, "TIIIIIIIIIIIIMBER" hade varit att uttrycka
det mera korrekt.
Dixan dråsar i backen med ett dån, det kändes i ryggen, kan jag rapportera.
Ser i ögonvrån hur den lilla nidingen bockar sig iväg i ridhuset, högljutt pruttandes
medan jag ligger i gruset och känner efter hur jag mår. Det gör ont i ryggen.
Musklerna krampar.
"Vad f**n gör du, gamla människa" gnäller de.
Mumlan återvänder till sin nu något mindre entusiastiska pilot och står stilla som
ett offerlamm vid stolen när jag sitter upp igen.
2 varv till med ett kryss till hinder gick utmärkt, utan några fler incidenter,
men där fick det vara nog.
Voltaren, BackonTrack, Linnex och vila ägnades den em och dagen därpå åt.
När är nästa hopplektion?