Väntar ivrigt på att få sjunga "Vintern rasat ut bland våra fjällar". Även om namnet förpliktar kan det kännas som om jag fått överdos av just "Polar".
Det är till och med så att hästarna börjar bli lite vresiga. Hjälten har börjat utveckla svinborst som motvikt mot kylan. Mumlan däremot har börjat fälla hår och Mu är lika vacker som en dag, klippt som hon är.
Monica passade på att ge henne en sup och sen var det klippning fritt fram ända in i ansiktet. Hon blev så himla snygg. Det hade varit lite svårt att klippa henne för när hon blev avslappnad blev hon som ett stort mjukt gosedjur. När saxen skulle klippa gav det bara efter i mysfläsket. Hon var lite upprörd efteråt när hon nyktrat till men det gick snabbt över.
Lager på lager på lager på lager. Jag känner mig som en lök när jag ska byta om, det är hur många vantar -mössor-långkalsonger-sockor som helst.
Och, naturligtvis blir det termostatfel så fort som allt är på. Då får jag stå ute och svalna av.
Signe, hon går inte ut alls. Hon gör framstötar mot ytterdörren varje dag men så fort jag öppnar dörren skrynklar hon ihop hela ansiktet med morrhår och allt och rusar in i huset igen.
Bättre ligga i gosefilten och gömma nosen, det är bara att bida sin tid, snart är backen krafsbar igen så att hon slipper kattlådan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar