Den slog till som en smocka, kylan.
Plötsligt var den bara där, med kall andedräkt och hällandes sirap
i alla leder och maskiner.
Utevistelse och härliga ridturer i lagom knarrig snö byttes ut mot eldning i kamin,
filt och skidor på tv. Snön knarrade inte längre, den gnisslade och skrek när man
gick på den. Gnisslar och skriker gör Malin också när hon får kramp i tassarna.
Hon lyfter bedjande de krampande tassarna så att matte ska ta av sig
vantarna och värma.
Vilket jag gör så gärna, sen är mina händer nariga och röda och
ingen handcreme i världen kan få ordning på det.
Idomin salva och tunna bomullsvantar på natten kanske.
Eller en rejäl omgång med min favoritsalva Elizabeth Arden.
The Ponies har fått vara inne lite mera än vanligt och det har
de naturligtvis haft lite synpunkterpå men -36 är inte att leka med.
Då får ögonfransarna vacker rimfrost och snoret i näsan gör
att den fryser ihop.
Hästarna får istappar i skägget och ser ut som norrmännen gör när
de snorat sig runt ett skidlopp.
Rimfrost blir det också på stallets alla fönster så att man inte ser ut
och runt dörren ser det ut som att någon sprayat glasyr.
Det fick också för sig att toksnöa i -26. Det gör att det är fantastiskt
vackert ute.
Det ser ut som grädde.
Imorgon väntar mildare grader och förhoppningsvis en ridtur eller två.
